onsdag 16 januari 2013

Ponnyakuten

Jag tycker inte om det programmet. Jag tycker inte om att barn börjar leta fel hos sina hästar, annonsera efter hästar med "vilket problem som helst" jag tycker inte om att se okunnighet så öppet. Många av problemen barnen har är ju ickeproblem som i princip vem som, med lång vana och lugn inställning kan lösa. Lastproblem. 99% av fallen är det lugn och ro, 3 personer som vet vad de gör och upprepade träningstillfällen som gäller och löser problemet på en månad. "svårridna" hästar "behandlas" genom en bra tränare som utvecklar ryttarens ridkunskaper, ev hjälper ryttaren lära hästen nya vanor genom att rida den ett par ggr. Inga problem av allvarligare karaktär bör enligt mig lösas på två veckor. Risken är stor att man går för fort fram och får flera återfall efter. Istället för att söka till ponnyakuten för att få många besökare till er blogg, ta kontakt med duktiga människor i din närhet som kan stötta och hjälpa under lång tid. De allra flesta problem går att lösa, om man pluggar in sig på området, andas ut och försöker hålla hästen och sig själva lugn hela tiden. Du måste vara en trygg ledare hästen törs lita på. Trygga ledare slåss och skriker inte. Speciellt inte om någon är rädd eller inte förstår. Och skaffa inte för svåra hästar om ni inte har möjlighet att träna jättemycket. Det blir inte kul för nån

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar