Jag kan inte låtsas att det funkar

Blev återigen tvingad att plocka fram min svinighet i helgen. Hatar att ev ha sönder någons hjärta, men det känns bättre än att låtsas att allt är ok tills det verkligen inte är det. Säger magkänslan nej, säger jag nej. Speciellt i relationer. Jag är värd bättre än att fundera på om hen är otrogen och han förtjänar bättre än att ha en sur och misstänksam brud. Även fast det är svårt att inse så är sanningen så, helt krasst. Jag värderar min tid högre än att lägga den på att forcera fram en relation eller känslor när det inte finns något där. Jag tycker ärlighet är bäst. Alltid. Jag är inte bruden som har förhållanden för förhållandets skull, utan känns det mer fel än rätt är det inget jag försöker jobba på. Att ha en relation ska vara lätt. Som en ikeamöbel. Ingen försöker sätta ihop en ikeamöbel med ett verktyg som inte passar i flera månader eller år. Man ger upp, ber om hjälp eller hittar ett annat verktyg. Funkar det inte då heller gör man sig av med skiten liksom. Hänger ni med på hur jag tänker?