tisdag 22 januari 2013

"mina" hästar

Hm. Jag har ju i princip alltid dragits till hästar andra inte gillar, som är lite knepiga och så. Började nog med en shettis som hette lucia, minns nästsn inget av tiden jag skötte henne eftersom det var TIO år sedan. (tio?!? Jag är gammal) hon var liten, busig och sprsng förbi hinder. Gillade att rida henne för att jag gillade att hoppa högt, och på våra lektioner då hoppade alla lika högt, oavsett strl på häst.

Sen ville jag ut och börja tävla och av någon anledning trodde ingen på mig, så när hästarna skulle väljas var det jag som fick välja sist. Så har det mer eller mindre alltid varit, tills jag började gymnasiet ungefär. Jag önskar en lättriden häst, och får den som blir över mer eller mindre. Emma fick jag som första häst att tävla på, en tjock mer eller mindre outbildad tinker som inte kunde (och knappt kan än idag) gå i höger galopp. Jisses vad jag drev under det året. Jag skänklade på, hästen viftade på svansen och sparkade och jens stod i mitten och ropade "gasa!!!". Jag är driven och ville visa att jag kan lyckas med, trots lite sämre förutsättningar, så jag kämpade påHoppade ld-lc på henne och har nog hennes höjdrekord på ca en meter ^^

Nästa "milsten" bland hästarna var Boris, en b-ponny jag red och tävlade i hoppning. Han hade som specialintresse att kasta av barn, dyka och vägra innan hinder och bocka efter. Lyckades trots det bara ramla av tre gånger, men jag lärde mig väldigt mycket om att hålla om och vara envis. Efter honom är det sällsynt att hästar vägrar för mig, haha. Rama in eller ramla av!

Nästa häst var Lou Lou. Av oklar anledning ville ingen annan tävla honom. Synd för dem, tänkte jag, och vann mer eller mindre varje klass, varje klubbhoppning jag var med i. Åkte ut och tävlade allsvenskan och red bra. Debuterade 1 m på storhäst lite oplanerat utan att knappt ens ridit den höjden på träning och knep en sjundeplats. Tog lektionsdmsilver i dressyr och lite övriga placeringar. Han är nog den trevligaste av lektionshästarna jag ridit längre period, lagom framåt, lagom lydig, lagom allt. Enda jag skulle vilja ha mer av är lite kvickhet.

Anntess var en häst jag red mycket sista åren jag red på ridskola, hon var lite feg och vinglig men passade mig väldigt bra. Jag var inte rädd för hennes fart, så jag höll om och red på, och hon trivdes bra med att få hoppa lite läskiga grejer på fart, och när hon fått lite mer självförtroende kunde vi växla ner lite och rida i ett långsammare tempo och få henne att bli stark i det lugna tempot också. Dock är det en häst jag helst inte rider ren dressyr på då hon låtsades bli rädd för väggarna i ridhuset och kastade sig in från spåret då och då, så man fick inte riktigt något flyt i det hela. Vi hoppade poänghoppning på luciashowen med superblngade hinder, jättetittiga, och de flesta sa att jag var GALEN men hon var rätt nöjd med uppgiften och tittade inte ETT DUGG.

Jag tror att dessa är de ridskolehästar som gjort mest för min ridning. Det bästa är att alla utom de två minsta bor firtfarande på ridskolan, så jag kan hälsa på mer eller mindre när som helst :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar