Tänkt på äs hela dagen. Scrollat igenom #sizezero på instagram, hittat svinsnygga brudar som tror att de är feta. Som är nöjda med sig själva för att de bara ätit tio riskorn eller en kryddpåse (ni vet sån som kommer med nudlar) löst i vatten på en hel dag. Som intalar sig att food doesnt control me men egentligen kontrollerar maten dem så himla hårt. Hela deras dag går åt till olika sätt att tänka bort hunger och distrahera sig. Eller att hata sin "feta" kropp. Sjunka djupare i depression. Tänka på hur feta de är.
Tänk om de visste att de själva är sin värsta fiende, att de får kämpa dubbelt så hårt när de tänker "JAG ÄR FET" eftersom vi blir vad vi tänker. Att de har lägre förbränning när de är ledsna och deprimerade. Att döda brudar är som smalaste. Jag vill bara ta alla ätstörda, krama dem och smygäta frukt och grejer med dem och matträna dem. Att distrahera dem från fettankar istället för mattankar. Förstår ni? Är jag konstig? Jag är så himla mammig nu för tiden. KOM ALLA MINA BARN liksom. Höll ju på att bjuda in en helt främmande tjej till mig på nyår bara för att DU KAN JU INTE DÄCKA I EN SNÖDRIVA FATTARUVÄL... Men just självsvält. Så onödigt. Löv lajf liksom. MAT. MUMS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar