När jag var femton år var jag ungefär 168 cm lång. Jag vägde 52 kilo och min pojkvän nöp jämt i mitt fett och påpekade att jag var tjock. Nu är jag äldre och klokare och är oftast nöjd med min kropp. Trodde aldrig jag skulle bli det när jag var yngre. Nuförtiden kan det gå flera dagar mellan gångerna jag ens tänker på hur min kropp ser ut. Det går åt rätt håll, men när jag är ledsen är jag tjock och senaste tiden med stress i skola, stall, jobb, vänner, allt har verkligen gjort sitt till. Provade lite kläder igår som legat längst in i min garderob. Alla var för stora. Dags att sluta ha skev kroppsuppfattning kanske. Skänker en tanke åt alla de som faktiskt är sjuka på riktigt, inte bara som jag som "är tjock när jag är ledsen" utan de som faktiskt riskerar livet. Usch. Det är så jäkla hemskt och det är faktiskt aldrig ok att uttrycka sig om andras kroppar tycker jag, varesig man vill säga att nån är tjock eller smal. Det kan göra så himla mycket skada. Inte värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar