Ponnyakuten, igen

Jag gillar den här säsongen. Dels för att fokus lades på castingen på att föräldrarna (som ofta är helt okunniga) köper för svåra ponnyer åt sina barn. Dels för att fokus läggs på barnens grundridning. Det känns som om det är lite mer "riktigt" i år, och inte lika "showoff" som tidigare år. Missförstå mig rätt nu, men de problem som finns i den här säsongen är sådana som är VANLIGA. Det känns intesom om någon av deltagarna fick sin plats för att vara en tittarmagnet, riktigt, utan det var en härlig mix stallbarn, liksom.

I år trycks det mer på att det inte är BARNEN det är fel på, (det blir ju lätt rätt hätska diskussioner på internet) utan produktionen och tobbe pratar verkligen om hur VIKTIGT det är att ha kunnig backup i sitt hästhavande och vikten av att kunna rida sin häst, och att kunna hantera den på ett sätt där man blir naturlig ledare. Såg att några hade problem med när han hjälpte linus få ponnyn på tygeln? Fattarinte riktigt det, för att veta vad man ska rida emot måste man ju veta vad det är man siktar på, känslan. Törs nästan påstå att de allra flesta på svenska ridskolor lär sig att först rida hästen "på tygeln" med handen och ju bättre koll man får på hästen och effekten av sina hjälper, desto mer lär man sig att rida formen bakifrån och fram. Alltså, det blir väldigt mycket svårare att rida fram en "form" ifrån bakbenen om man inte vet hur man samlar upp det i hand och sits. Ni vet ju vad som händer närman sparkar på utan att samla upp, det går fort och blir ÄNNU sämre än att rida långsamt över tygeln. Tycker det är helt rätt. Ingen kan kräva att barnen ska lära sig rida i ändamålsenlig form på två veckor på ponnyer de har ridmässiga problem med. Sänk kraven, det är BARN. Hästar TAR stryk under tiden man lär sig rida, så är det bara. Men så länge barnen älskar sinahästaroch vill lära sig och har kunnigt folk omkring sig minimerar man det obehag det blir för hästen så gott det går. Jag kan ju säga att som tioåring red inte jag hästar på tygeln, då hade jag i princip precis slutat gråta varannan lektion. Formen kom närjag var 12-13 och var välinte "bra" förrän jag var 15. Det är äldre än de flesta av ponnyakutenbarnen. Sluta leta fel, leta positiva grejer istället. Ingen gör bara fel, alla har något de är bra på.