jag är trött på så himla mkt. Jag är trött på att det är fult att vara tjock men ännu fulare att vara glad över att vara smal/gå ner i vikt. Jag är trött på snygghets och backstabbing. Jag är trött på "ytliga bekantskaper" för det ger mig verkligen ingenting att smacka på ett fejkat leende och säga heeeeej äre bra d va länge sen. Verkligen INGENTING. Alla sitter fast på samma ställe nu som för två år sen och det är nu vi är unga och fräscha och borde leva livet. Men istället sitter jag i min lägenhet, nu som då, har svår att sova, är alldeles för ärlig och med en fet känsla av att folk inte gillar mig. Vilket folk i allmänhet inte gör. Har inte helt fattat varför än, kan ha nåt att göra med att jag tycker det är waste of time att låtsas gilla folk jag inte gillar eller göra saker jag inte vill eller att jag är helt och hållet hämningslös. Det får mig säkert att verka för framåt eller bitchig i vissa sammanhang medan andra ba vaaaaaa, Emily, hämningslös...? HON SOM ÄR SÅ BLYG?!?!?
Jag är inte blyg. Jag har bara inget att säga. Och när jag väl säger nåt säger jag helt knäppa grejer. Jo men det är jag. Fördelen: effektivt sätt att gallra agnarna från vetet rent vänmässigt samt jag har aldrig någonsin tråkigt med mig själv. Och de vänner jag har är sjukt awesome och ger mig så otroligt mycket bara genom att finnas i mitt liv. The love is louder than the pressure to be perfect. Skulle jag tatuera in ett cheesy citat skulle det lätt bli det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar