måndag 25 februari 2013

det fina med feminism är att man aldrig kan få ett slut på debatterna

Vad är ok ohc vad ärinte ok? alla sätter sina egna gränser. Jag är svindålig på att läsa kommentarer men hittade en två dagar gammal från LD. Coolt. Har henne lite som förebild. Men iaf. Blandalla kvinnorättskämpar finns ju olika viljor, olika starka kvinnor, olika värderingar som bas. Vissa ordval gör att man tolkas på vissa sätt och det fina med genusdebatter är att man BEHÖVER inte vara överens, man lär sig  genom diskussion. Genom att forma egna argument testar man vad mansjälv tycker, lär sig möta argument och antingen lär man sig hur man försvarar sin riktiga åsikt eller så lär man sig att se saker annorlunda. Det finns inget svart och vitt, och jag var inte ensam om att tolka mia-skäringer-inlägget som att man som feminist inte får vilja leka med skönhet. Vilket försvarsinlägget talar sin tydliga mening om. Jag accepterar att vissa vill minska skönhetshetsen för sina barns skull, och visa att mamma är naturlig så det är ok för er med, att vara naturlig. men jag är tjugo. jag har inga barn. Jag bor själv. Jag förklär min stora arga trut med en söt halvvåpig förpackning för att chocka folk med mitt vulgära språk sen. För det tycker jag är kul. och jag blir glad å gulli närjagfår göra som jag vill, som jag skulle sagt om jag hette lilla lovis. Så nu släpper vi detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar