ibland har man ett jobbigt liv utan att se sig som offer

Det tycker jag ni ska ta med er. Ibland är allt svinjobbigt bara för att det ÄR jävligt jobbigt. Ibland får man liksom acceptera att "OKEJ såhär ser det ut och jag tycker det är jobbigt, men inget blir bättre av att jag skyller ifrån mig", utan det är bara att resa sig upp, sopa av den värsta smutsen av kläderna och leta efter vägar vidare. För att inget positivt kommer ur att lägga skuld på varesig andra eller sig själv. Bara gå vidare. Ibland är det ingens fel, så bara lev vidare. Med dessa ord säger jag godnatt, ska upp någorlunda tidigt imorrn och dammsuga lägenheten, har bjudit hem en kattallergiker... Vi får mötas halvvägs, känner jag!