Jag är desperat

Senaste åren har jag hållit lite ridlentioner. Det började som vikarie åt min kompis barngrupper, och eftersom vi hade instruktörsbrist fick jag hoppa in lite här och där ibland. Förra året hade jag hand om barnridnimgen, först "knattar" och sen hjälpa tjejerna med lite mer ridvana framåt. Jag saknar det här. Mama needs to teach. Sitter seriöst och gör lektionsupplägg och hittar på övningar för olika problem i huvudet. Har snart en hel pärm full. Enda som saknas är eleverna, haha. Får hörs mig för lite, och tjata haha. Älskar verkligen kicken som man får av att genom ord och kroppsspråk, förmedla den känslan som måste komma inifrån. Tacksammast är ju de som i princip bara skrittar, travar, galopperar och har börjat hoppa. Där kan man coacha framåt och se stora framsteg för varje gång. Mama needs to teach. Annars blir jag olycklig.