Men vad är grejen med att ha tioåriga hästar på ridskola som INTE FÖRSTÅR HJÄLPERNA? Jag har ridit en lektionsponny som inte förstår nåt annat än skänkel rakt framåt. Jag kunde knappt lägga en volt i skritt. Jag har ridit en lektionsponny som inte har någon egen stabilitet i kroppen. Denna går barnlektioner. Jag har ridit en storhäst som knappt går fram för skänkel och en annan som inte bryr sig om tygelhjälper. Gemensamt för alla dessa är att inga kroppsdelar verkar hänga ihop. Det är som att alla nervbanor i deras kroppar kopplats om lite på måfå. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan lära sig rida med korrekt hjälpgivning på sånt här hästmaterial?
Sure, kanske ni tänker. Hon kan inte rida dom hästarna bara. Är van vid robothästar, tänker ni. Visst. Så kanske det är. Men jag finner det rätt absurt att bruden som sedan tio år tillbaka fått beröm för sin hand med hästar och typ varit en av de första man kastar upp på knashästar, skulle ha så stora problem med "vanliga lektionshästar". Och jag tror inte ridstilen skiljer sig åt så brutalt på ridskolor tio mil ifrån varandra. Så vad är det som gör skillnaden? Varför lyckas vissa ridskolor hålla hög kvalitet medan andra faller rätt platt i konkurrensen?
En gåta för mig. Vet bara att jag kommer vara noga med val av ridskola åt mina barn. Typ sitta på läktaren en vecka i streck och inspektera, haha. Nu skajag ut till mina stjärnor, är tokkär i tvååringen. Och min vita. Hejsålänge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar