Ponnyer

Inget att sticka under stol med, jag läser nellie berntssons blogg. Det här med att rida flera hästar... Efter tio år på ridskola får man lite erfarenhet av det. Inte så att jag hoppar la på alla, men gott och väl så jag inte hade några direkt problem med att byta. Sista åren på ridskola red jag ju upp till 6 olika hästar varje vecka liksom. Och sjukt målinriktad som jag alltid varit. Har tappat det litegrann nu senaste åren då jag mest chillridit på EN häst, men när jag fick prova lite lektionshästar förra året gick det riktigt bra det med. Nu har vi ju fyra inridna hästar hemma och håller på med den femte, och där får jag ju lite "skillnadsträning", men det är ändå mest chillträning och unghästarna är det ju nästan inte jag som ska lära MIG rida, utan snarare att jag lär DEM bli ridna. Dvs befästa broms och gas, påbörja resten. Nä, saknar att rida flera olika utbildade hästar, men nånstans känner jag att ridskola inte är rätt för mig längre. Jag behöver ryttare att se upp till ochkämpa för att bli "lika bra som", så alternativet för mig är väl praktik i något stall som drivs av någon rutinerad, eller rida vänners hästar iaf. Tycker ridskolor är jättebra att få sin grund på, men det tar liksom stopp efter ett tag. Hästarna är utbildade till ca LA och ju duktigare man blir desto färre finns det kvar som är duktigare. Så sitter man där och rider i den mest avancerade grupperna i både hopp och dressyr några år och känner att fan, jag kommer ju ingenstans. Där kom min paus liksom. Tar nog upp det igen så småningom, när jag känner att jag har häst och ekonomi för det. Jag är ju ringrostig nu liksom, men känslan finns ju kvar. Som att lära sig cykla. Lite vingligt första cykelturen på några år, men man vet ju hur man gör liksom. Så känner jag med mer avancerad ridning. Ovant i början men 10 min senare minns ju kroppen. Och chillridning sitter ju absolut i ryggmärgen. Sa jag förresten att jag är skitstolt över femåringen? Dom flesta hästar busar ju när man galopperar över snöiga fält, men han är som ett ljus, trots att han är fyra bara. Alla fötter på jorden och jag är lite orolig för hans första riktiga bus alltså. Hoppas han klämmer ut det där buset medan det fortfarande är massa snö så jag ramlar lite mjukt! Nä men om jag skulle sluta svamla kanske?