Gårdagens ridpass

Började på Snigel, red ut själv. Tycker det är nyttigt för dom att gå själva i skogen när de är tillräckligt säkra, finns det nåt jobbigare än hästar med separationsångest som ALLTID måste ha sällskap??? Vi red iaf samma runda som vi ridit tidigare med draghjälp, och ifår var ett dike man måste gå över riiiiiktigt läskigt! Rätt löjligt egentligen då bäcken i har frusit och det enda man ser är snö, men tillräckligt otäckt för lilla snigel. Så efter ett par försök och han nääääästan tagit sig över hoppade jag av, knäppte loss ena tygeln och gick över diket själv. Han hoppade efter, känns bra med 5 meter säkerhetsavstånd typ, men iaf. Funderade sen på att hoppa upp och rida vidare, men kände att nä, jag vill ju RIDA över. Så ledde honom tillbaka över diket, knäppte fast tygeln och hoppade upp. Andra övertalningsförsöket tog han ett stort kliv över och var mycket stolt över sig själv!

Resten av turen red jag med väldigt basic krav. Busade lite i galopp vilket han ÄLSKAR (galoppera en femåring som inte är så mkt riden över ett snöklätt fält kan annars vara recept på katastrof, men han är SÅ RÄDD om sin ryttare. Nån gång kändes det som att han skulle busa, men allt han gjorde var att samla sig natutligt, haha. Gullepolle. Ni vet när dom samlar sig och det känns som att de ska dra iväg i en brallserie utan dess like. Han typ "OMG DET HÄR ÄR SÅ KUL OCH SÅHÄR GÖR HÄSTARNA PÅ TV" och kröker nacken och höjer ryggen och frustar lite. That's all. Fantastisk häst. Klättrade intvå backar också. Lite motigt sa hästen,'en kämpade på. Kan typ inte vänta till i vår när han har ännu fler ridtimmar i kroppen och kan börja ridas "på riktigt".

Sen var det min lilla ponnys tur. Skillnaden mellan honom och en välbyggd nordsvensk på 160+?!?! Iaf. Han var tokpigg. Springa snaaaabbt sa han. Och hoppade högt över diket. Jag måste ha missat lufthindret som stod i diket. Minst 140, sa hästen. När jag försökte rida ihop honom blev han kort och studsig. Typ försökte ta igen längden på språnge som han VILLE springa, på höjden istället. Min lilla knas. Han är så go, skulle ALDRIG få för sig att bråka eller bocka. Han vill ba jobba liksom. Skrittade iaf resten av vägen hem, det började bli mörkt och var sjukt dimmigt, så kändes jättekallt. Skulle ridit mammashäst med, men hade ingen känsel från knäna och ner och det var mörkt, så lät bli. Sen på kvällen åktemormor och mamma iväg på konsert och jag var ensam hemma med mitt älskade n64 och tog 10 nya stjärnor på super mario 64. Rätt ok söndag, måste jag säga.

Kolla vad stylish trendig blabla han är, ingen käkrem!!! Mode är viktigt i skogen (eller så är hesten bara åt helvete för stor för vanliga träns så vi fick skarva kandarnackstycke+sidostycke... Xxxfullnågon?)