Hyckleri...?

Vad tycker ni om människor som upplyser andra om djurrätt, men har skinnskor eller ett gammalt duntäcke hemma? Rasisten vars barndomsvän är 50%afrikan? Svenskläraren som ibland använder gramatiskt inkorrekta meningar? Tränaren med ölmage? Kocken som tar en billyspizza som snabblunch? Städerskan med dammråttor under byrån hemma? Dietisten som tröstäter chips? Prästen som har sex innan äktenskap? Trafikpolisen som civilt fick fartböter? Frisören med dåligt hår-dag? Bartendern som är aktiv inom nykterhetsrörelsen? Artisten med scenskräck? Föreläsaren med social fobi? Tandläkaren med karies? Feministen som fortfarande sitter fast i könsroller?

Är dessa hycklare eller bara mänskliga? Det är en sak att kunna skilja mellan rätt och fel (vilket jag är övertygad om att majoriteten av vuxna kan) och att leva efter det strikt. Det verkar finnas någon sorts utbredd oskriven regel som säger att alla måste leva som de lär till punkt och pricka, och att ingen får kritisera något om de inte kan göra bättre själv. Det kan stämma i vissa fall. I andra vill jag vänligt men bestämt sätta ner min fot och säga nej. Skulle alla leva efter dessa regler hade endast helgon fått ifrågasätta omvärlden eller lära ut något. Alla skulle behöva utveckla sina tankar och åsikter helt på egen hand innan denne delgav sina medmänniskor sina åsikter. För hur ska man kunna ta någon seriöst om denne inte är perfekt själv?! (OBS SKÄMT)

Jag hoppas ni förstår hur skev denna oskrivna regel är. Hade den varit konsekvent (vilket den borde vara om man ska kunna använda sig av den, som i exemplet ovan, eftersom man tydligen inte kan ta något som "hycklar" på allvar) hade vi aldrig kunnat diskutera fram åsikter. Vi hade aldrig fått ta hjälp av andra människor för att växa som människor. Vi hade levt i en svartvit värld där allting var svart tills det blev vitt. Aldrig några grå nyanser emellan. Alltid svart eller vitt.

Jag vet att de flesta är övertygade om att det mycket sällan finns svart eller vitt, bara, utan gråskala däremellan. Varför kan vi inte ta varandra på allvar och RESPEKTERA olikheter och avvikelser? Dietisten kanske är sockerberoende själv men kämpar ändå på jobbet med att hjälpa människor med kosten. Fast hen inte är perfekt själv?! HÅLL I HATTEN, STOPPA PRESSARNA, NÅGON LEVER INTE SOM DE LÄR?!

Jag är nitton år. Fortfarande "ung och dum". Levt ett helt liv i ett heteronormativt patriarkalt samhälle. Är genusmedveten och vill få folk att se könsrollerna. Trots att jag både rakar ben och armhålor, har komplex över min kropp OCH sminkar mig? EN SÅN FEMINIST KAN MAN VÄL INTE TA PÅ ALLVAR?!?

Jag är inte perfekt. Alla har flaws. Könsroller är svåra att upptäcka eftersom vi är så otroligt vana vid dem. Jag är medveten om att jag inte alltid beter mig på ett jämställt vis, men jag försöker. Däremot drömmer jag om ett jämställt samhälle, och då är det väl inget konstigt att jag uttrycker mina jämställda tankar? Ibland mer radikala än annars, men jag vill aldrig såra eller kränka någon annans person. Gör jag det är något fel. Prata med mig då så kan vi ta den diskussionen. Och ha i tankarna att till och med jag faktiskt kan göra fel. Jag vet att jag kan. Jag är, trots allt, bara tonåring. Ung, dum och debatterande. Ni hör ju själva. Men det gör mig inte till en hycklare, bara en tonåring, uppvuxen i ett skevt samhälle och med en omåttlig lust att påverka världen.