Jag vill inte vara privat

Eller alltså. Jag har inte problem med att vara privat på bloggen, för jag vet att ni som läser valt det själva. Om det är för ni gillar eller ogillar mig låter jag vara osagt. Men jag vill inte stå framför En grupp människor och prata om min familj och privata intressen. Jobb är jobb och privat är privat. Jag vill skilja på dem. Jag vill inte stå och prata inför femton måttligt intresserade tonåringar om hur min bakgrund gjort mig självständig. Jag föredrar anonymiteten. Jag vill inte dela privata saker. Joey dont share food. Och ingen del av mig som jag kan identifiera själv känns tillräckligt långt bort ifrån MIG. Jag fungerar inte så, helt enkelt. Det känns bara himla dumt.