Extra extra!

Ibland tänker jag ganska mycket. På själar och så. inre styrka också. Pratade med mamma förut. Hon påminde mig om att hela min uppväxt har jag varit powertjejen ingen trampar på. Någonsin. Alls. Inte ens på en lilltå. Ibland undrar jag varför det var så. Självklart fanns det gånger andra barn var elaka, som barn är, och jag blev ledsen. Men sen var det upp igen, torka tårarna och köra mitt race igen. För jag visste ju att det var dem det var fel på, inte mig.

Sen blev jag lite äldre. Slutade vara barn, hamnade i gränslandet mellan barn och vuxen som alla andra också gör. Man vet ju inte riktigt vem man är då, eller vem man vill bli. Sen landade jag igen i min starka personlighet. Den ingen trampar på. Den som vet vad som är rätt och fel. Den som står upp när alla andra letar efter nån att skylla ifrån sig på. Den som är extra allt.

Idag är jag extra allt. Extra konstig, extra stark, extra driven. Jag har sår från sånt som hänt tidigare, precis som alla andra. Ibland när man tror att dom läkt, går dom upp igen. Tusen gånger ömmare. Åtminstone känns det så, för människor är så bra på att blunda och gå vidare. Glömma. Inte kännas vid. Trycka bort allt jobbigt. Har en vän som verkligen lever efter "when im sad : stop being sad and be awesome instead" och jag beundrar människor som verkligen klarar det. rycka på axlarna, stoppa det jobbiga längst ner i ryggsäcken och  gå vidare med en liten klackspark. Fast sen blir ryggsäcken tung och jag avundas dem inte när den brister. Jag var sån lite. Jag tror alla är lite såna. Blunda, gå vidare. Nu har min ryggsäck ett hål i botten. Den sprack för några år sedan. Nu kan jag inte stapla jobbigheter i den längre. Och tur är väl det, för ibland verkar de jäsa därinne och bli dubbelt så jobbiga när dom ramlar ut. Bättre att ta itu med dem direkt. Typ. Kanske. Vissa säger att det är dumt av mig att vara transparent på bloggen. Att man ska vara en glad blondinbella som "åt vad hon ville utan att gå upp alls" tills hon börjde vara öppen med att hon åt asmycket choklad och gick upp många kilo. Jag vill inte vara nån som är glad för att man förväntas vara det. Fasader kan dra åt helvete.

Extra bestämd. Extra konstig. Extra stark. Extra pratig. Extra svag. Extra anti. Extra genusmedveten. Extra transparent. Extra andlig. Extra förbannad. Extra tyst. Extra glad. Extra målmedveten. Extra smart. Extra extra. Extra allt.