tisdag 17 juli 2012

Respekt

Det är nåt som är sjukt viktigt för mig. Jag kan inte ha vänner som inte respekterar mig. sure, jag kan umgås med vem som helst typ, men vänner, kompisar, etc, allt närmare än "ytligt bekanta" kräver en viss mängd respekt. Tex förväntar jag mig att man håller sina vänner om ryggen och backar upp dem ifall de behöver stöd. Aldrig aldrig förlöjliga någon inför många andra. Sure om jag ahr fem nära vänner och vi driver med varandra i den lilla gruppen, men jag hatar att känna som att jag blir knuffad över kanten, helt utan skyddslina eller någon som tar emot mig. Såna vänner KAN jag inte lita på, och ja. säger kanske sig självt att jag vill kunna lita på dem jag släpper nära.

Andra är självuppoffrande och säger att allt är ok. Fine, ibland fattar man att allt inte är ok, men när man verkligen behöver ett ärligt svar är det där jävla "nä, det är ok" SÅ JÄVLA JOBBIGT. Antingen begränsar man sitt eget liv av rädsla att trampa någon annan på tårna eller så tar man okejet helt bokstavligt och råkar trampa ngn på tårna. Det är respektlöst att ljuga om att ngt är ok. Både mot sig själv och mot andra. Hur ska dina vänner kunna fatta beslut som inte du mår dåligt av (för ja, det är normalt att vänner bryr sig om hur andra mår) om du gång på gång låter bli att berätta vad som är jobbigt för dig?

En tredje grej för mig är att alla relationer måste ha balans. Jag kan inte respektera nån som inte respekterar mig. Det är svårt att lita på nån som inte litar på mig och det är jobbigt att släppa folk nära ifall de själva håller mig långt bort. Men grunden för alla relationer jag har, både till vänner och ev pojkvänner är respekt. Jag kan inte släppa folk nära som inte respekterar mig. Det är väl både nåt positivt och negativt med mig. Mig trampar man inte på, och gör man det är jag inte sen med att be denne dra åt helvete och ta respektlösheten med sig. Jag kan förlåta men respekt och tillit tar lång tid att bygga upp för mig. Jag kan alltså umgås med folk jag inte gillar helt och fullt, men jag släpper dem inte nära. varför? för jag hellre är ensam än har rövhål omkring mig. Och jag är hellre ensam än ger någon en chans att såra mig. Det är nåt jag måste jobba på, men mänskligheten måste jobba på att inte vara så jävla egocentrerad och dum i huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar