JA. Tycker jag. Inom ridsporten så. Allting blir enklare med ett bankkonto med några hundra tusen på, eftersom man då kan köpa tid. En familj med bra ekonomi kan ju köpa en "färdig" häst medan en familj med sämre ekonomi får köpa en häst och utbilda "själva". En familj med bra ekonomi har råd att åka på många träningar, och träning och framgång går ju hand i hand.
Debatten om Nellie Berntsson, om hon fått allt serverat på silverfat eller inte. Jag personligen anser att det är lättare att tex, kvala sm, med en rutinerad ponny. MEN. Man kan inte rida på föregående ryttares ridning hur länge som helst. Någonstans måste man ju lära sig rida ponnyn själv. Vet inte hur många "dyra" och "bra" ponnyer som kostat 80 000 och uppåt, som efter några månader vägrar ut sig på LD, trots att de tidigare varit rosettplockare i LA. Man måste ju lära sig rida, men självklart är allt enklare med en läromästare, än att lära sig själv och hästen samtidigt.
Däremot tycker jag att det är fel att som äldre (eller yngre för all del) sitta och ta ut missnöjet över att man själv inte lyckas bättre, på någon som man är avundsjuk på. Alla har olika förutsättningar, och det är bara att svälja det. man kan inte kräva att någon som har möjligheter och goda förutsättningar inte ska utnyttja det "bara för att det finns andra som är mindre lyckligt lottade". Nu vill jag inte måla upp mig som någon präktig förebild eller så, men jag köpte en ponny som inte var färdig. I princip varje start har han skenat runt som en tok med mig hängandes i munnen. Och varje dag har jag kämpat och slitit med den där ponnyn. Trott, hoppats, gråtit. Självklart sneglat på andra som haft det bättre förspänt än jag, och visst har jag i extra motiga perioder känt att fan. livet är inte rättvist. Men vet ni? Livet är inte rättvist så det är lika bra att se nåt positivt i allt man gör.
Jag har, för att ta mig själv som exempel igen, inte fått erfarenhet i MSV. Däremot har jag fått en bredare bas att stå på, fått en bredare förståelse för hästar och deras problem och klarar idag ut i princip alla hästar jag sätter mig på. Jag har fått ett förtroende för att alla hästar vill göra rätt. Jag har fått lära mig att man kan gå flera olika vägar till samma mål, vissa hästar vill inte passa min vardagsridning, då får man rida på ett annat sätt. Samtidigt som väldigt mycket fått vika undan. Jag är ingen stilryttare längre. Jag rider mer funktionellt än snyggt, vilket jag såklart tränar på så mycket jag kan. Men. Jag är medveten om mig själv och hästen, och jag jämför mig inte med andra som har andra förutsättnignar. För det är något vi i ridsporten måste tänka på. Ingen har samma förutsättning som någon annan, för vi har alla olika mycket pengar att röra oss med. Olika hästar. Olika tränare. Olika upplevelser. Olika känsla. Olika kroppsbyggnad. Men vi delar alla samma sport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar