Mkt tjat

Förstår om ni tycker att jag är högljudd och gnällig ang mina magproblem. Men det jobbiga är att dom påverkar mig så enormt mycket. När jag gar såhär ont kan jag göra INGET. Alltså, verkligen inget. Har provat gå till skolan men slutar med att jag, om jag ens tar mig hela vägen till skolan, sitter i fosterställning och gråter. Det leder till att jag har skithög frånvaro och att lärare och elever tror att jag skolkar. Hör liksom folk prata om andra med magproblem som "lite får man väl stå ut med" eller "det där är bara bullshit asså" etc. Och jag tror folk pratar likadant om mig och det gör ont. I princip de enda som tror mig helt och fullt är min familj, några nära vänner och c. Han var med när jag fick andnöd och när jag började må såhär dåligt den här gången. Det SYNS och MÄRKS. tror ni själva jag åker in till akuten vid två för att sitta där och vänta en hel natt för att det är kul med uppmärksamhet? Tänk igen. Undersökningarna är INTE behagliga pch det är INTE SKÖNT att ha såhär ont i magen. Att sen bli misstrodd av både vänner och sjukvården bara för man inte har nåt "vanligt" typ magsår eller laktosintolerans? Enormt jobbigt. Jag vill inget hellre än att få en diagnos och behandling för som jag mår nu finns ingen chans att jag klarar skolan i höst eller jobb senare i livet.