onsdag 27 mars 2013

att skuldbelägga andra

Igår på geografin såg vi en film om matproduktion som är optimerad ur produktiv synpunkt. Där man i laboratorier tar fram särskilda tomatsorter som tål en superjättestor skördemaskin som skördar två ton tomater per minut. Det är jag ändå rätt ok med. jag skulle inte ha råd med mat om all frukt och grönt var handplockad på urgamla sorter på små gårdar här och där liksom. Däremot fläskköttsfabriker. Bara nej. Svinigt små bås där grisarna i bästa fall kan lägga signer utan järnrörsstaketet tryckandes i ryggen. vända sig om? Nä. Sådana reportage är väldigt psykiskt påfrestande för mig, även ifall djuren "mår bra" (hur nu de ska kunna må bra när allt de hör är stressade grisar som skriker och allt de ser är hundra grisar till oförmögna att röra sig... och allt de någonsin gör är att stå på samma lilla ruta liksom) så känns det inte okej. Jag äter inte kött på grund av det, jag vill inte stödja den industrin där djur behandlas som produkter. visst, jag gör ingen jätteskillnad, men jag stödjer åtminstone inte fenomenet genom att köpa sådant kött. det känns bra för mig. ju fler som tar samma beslut, desto mindre blir efterfrågan på sikt. Desto mindre lönsamt blir det att driva en (fläsk)köttfabrik.

Därmed inte sagt att jag ser ner på folk som äter kött. Ellre köper billigt kött. Hade jag ätit kött hade jag varit tvungen att köpa billigt kött jag med, jag har ju inte sådär jättestor budget. Andra får göra precis som de vill, bara jag slipper. Om jag äter i skolan och andra väljer köttalternativet, inte tusan predikar jag för dem om hur ledsna korna varit. Om de däremot frågar, "oj, äter du vegetariskt, varför då" är det klart att jag svarar. Kanske inte "för jag tycker det känns äckligt att äta någon annans kropp" eller så, för jag vill inte döda deras aptit helt, men ja. "för att jag gör det" är väl det typ, minst konfliktsökande, även fast det kan låta lite kort. "jag gillar inte tanken på att äta djur" funkar också. men ja. folk kan ju bli så defensiva av de, då de flesta ser kött som kött och djur som djur. detta med att det är en del av ett djur som ligger på tallriken, verkar inte alltid gå fram. därför känner den generelle köttätaren sig ok med att äta kött, men när man påminner dem om vad det faktiskt är blir de lite äcklade också.

Någonting i mig känner att om man inte själv skulle kunna (och vara ok med) att följa maten från ladugården via slakten och styckningen till tallriken bör man inte äta kött. Därför äter inte jag kött, för att jag ALDRIG skulle kunna göra det. MEN. säger jag det som svar på varför jag inte äter kött, så skulle jag ju skuldbelägga de som frågar, ifall de inte skulle klara det heller men ändå äter kött. så därför gör jagintedet. Inte i måltidssammanhang i alla fall, men skulle jag diskutera frågan neutralt när det inte vankades mat skulle jag antagligen svara så. Jag lagar inte kött, jag köper inte kött. vill någon äta kött i min lägenhet får denne köpa och laga själv. taskigt läge, men så är det. Ingen big deal egentligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar