säg den lycka som varar länge?

Var så stört glad idag för att det gick så sjukt bra med min häst idag. Skriver en facebookstatus där jag skriveratt min häst var skitfin när jag låtsades att den var en annan häst. Skriver även att jag slapp vara arg idag och arg, det får man tydligen inte känna sig när man håller på med djur? Fick askonstig kritik riktad mot mig för att jag kan bli irriterad på min häst när han har sina jobbiga perioder. Vad i helsike. Tar åt mig alldeles för mycket idag också, brukar vara den som låter det mesta rinna av för det har jag lärt mig genom åren, speciellt med denna häst, men det här var så oväntat. Att efter att jag antyder att det är MIG problemet ligger hos, eftersom han var fin när jag låtsades att han var en annan, stampa ännu mer på mig? Vissa människor lär ju ha lite underutvecklad empati alltså. Jag uttrycker mig sällan om sånt jag inte har den blekaste aning om, är rätt självklart för mig att alla gör så, men icke. Jag hatar att ta farväl men jag och den här kompisen, som var rätt nära ändå trodde jag, vi gör nog bäst i att pausa lite nu asså. Inte ofta jag gör slut med kompisar men här får jag sätta ner foten, tack för mig.