Common sense och civilkurage

Inget av det är särskilt common längre. Jävligt synd. Jag menar... Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, det är ni med på? Men säg att scenariot är detta. Du och dina kompisar ska gå och äta i matsalen. Där ser ni hen som ALLTID äter själv. Den här personen går alltid själv i korridorerna, ni ser den aldrig nånsin ihop med andra. Vad tänker du?

I högstadiet brukade jag och mina kompisar gå och sätta oss hos dem. Fråga först, givetvis, och sen sätta oss där. Där betedde vi oss precis som vanligt, undantaget att en person småpratade med den ensamma. Vi tänkte att det var minst skrämmande så. Ibland drog den som pratade med den ensamma in nån annan i deras diskussion och det var så sjukt härligt att se deras reaktion. Någon brydde sig om dem! Någon visade genuint intresse för vad de hade att säga! Någon satt kvar med dem tills alla runt bordet ätit upp! Efter ett tag vågade en ensam tjej gå och äta med tjejer i sin klass, för att hon fått lite självförtroende av att tre år äldre tjejer VILLE äta med henne. Förstår ni hur stort det är för riktigt ensamma människor? Att bli SEDDA. De har inga stora fancy krav på att ses efter skolan etc. De vill bara vara med. Hade inte ni också velat det, om ni var helt ensamma, utan vänner och ingen ville släppa in er i sitt umgänge? Det var så himla hemskt, ibland kunde man se hur de försökte sätta sig bland andra, bara för att bli avvisade. "det är upptaget" "vi ska strax gå" så ser man sen att de bara ljög. Förstår ni inte hur ont det gör i en annan människa? Förstår ni inte hur enormt mycket kraft man måste ha för att ens fråga nåt sånt?

"men jag vill väl inte äta med hen" tänker ni. Fördomsfulla inskränkta drygdumma puckon, tänker jag. Ni har inte gett människan en chans. Den kan vara trevlig, du vet inte, för du har aldrig gett den en chans. Om du vore utanför, hade inte du velat att din omgivning visade lite omtanke? Så mu i höst vill jag att ni motverkar mobbing och utanförskap. Fråga ensamma personer om de vill äta, hänga, whatever med er. De kanske säger nej, för att de är blyga eller rädda, men då har ni iaf försökt. Av de som äter själva är det en promille som faktiskt VIL göra det. Visa att ni har ett hjärta. Kicken det ger, att veta att man gjort nåt bra för nån annan idag, det är sååå värt besväret och socially awkwardnessen att fråga en ensam person om den vill vara med. Gör det.