ung och dum

Gick genom stallet idag. Såg en tjej på ptja, 8-9 år. En sån där go stalltjej som hjälper nybörjare.
"om hästen gör nånting är det bara att slå till den"
Jag blev så illa berörd. Är det vad vi lär nya generationen hästtjejer? Våld brukar man där förståndet tar slut. Tjejen i fråga rår inte för det. Hon vet inte bättre. De hon ser upp till inom hästvärlden har lärt henne det där. Onödigt. Blev jättemotiverad till att ha teorigrupper och 30/30-grupper.

Ytterligare en okunskap jag störde mig på idag: En storasyster skulle hjälpa sin lillasyster att rida. Med pessoabett och ingen koll på omgivningen. I ett fullt ridhus. Vad säger man?
"där går han jättefint, bra!"
Det jag kunde se var en ponny som var för stor för sin ryttare, med ett tvetydigt bett i munnen och helt avknäppt i nacken. Men det var ju en fin böj i alla fall. Tjejen själv tror jag hade en dressyrponny som lösgjordes genom att stretcha halsen och dra i munnen. Samma sak där, den böjde ju fint på halsen i alla fall. Återigen, det är inte deras fel. Det är föräldrarna och instruktörerna det felar på. Barn ska inte bli itutade att slit och ryck är the way to go inom ridningen. Barn ska inte heller rida oövervakade, tycker jag. Fine när man börjar bli runt femton, typ. Men tio? Nei. Det är för tidigt tycker jag, och det finns ingen chans att varken ponnyn eller barnet får ut så mycket glädje av det. Eller barnet kanske, men till största sannolikhet på hästens bekostnad.

Märk väl nu, att jag inte klandrar de barn jag träffat idag på något sätt. De gör det de tror är rätt. De personer jag klandrar är de som låter dem hållas. De instruktörer som stödjer slit-och-ryck-mentaliteten. De vuxna som hellre har ett glatt men våldsamt barn än ett eftertänksamt barn med en nöjd ponny.

Pär-Ola (ni vet ombloggade hästbonden från bonde söker fru) har nog rätt ändå. Slopa ponnyakuten till förmån för förälder- och tränarakuten. De lägger grunden. Utan grund inget hus.

nåt jag tycker är så sjukt konstigt - hästrelaterat

Alla har en svår häst. Allas hästar är svårridna, mycket värre än det ser ut och alla vet bäst själva. Oavsett om man är 10 eller 21. Hur blev det så? Vi kan ju inte ha ett land där 50% av hästarna är för svåra. Det finns knappt för svåra hästar, det finns för okunniga ryttare. Jag själv är öppen med att jag köpte min ponny när han var för svår för mig. Han är ju för guds skull för svår för mina ridlärare också?! Hur ska då jag kunna förvänta mig att göra underverk med honom på nolltid? De jag ridit för har minst dubbelt så lång, ibland även tredubbelt så lång rid och hästerfarenhet.

Folk som kommenterar min ridning eller min ponny gör det i 95% av fallen inte för att vara elaka, utan för att de ser ett problem som de tycker det vore bra om jag kom till rätta med. Som det här med att min häst springer. Om nån då kommenterar "din häst springer så sjukt mycket, har du testat att rida mer dressyr" så kan ju jag tänka efter, rider jag mycket dressyr? Fokuserar jag på att renodla hjälper? För guds skull. EN sån kommentar betyder ju inte automatiskt att personen i fråga tycker att jag rider dåligt eller nåt sånt. Den ser bara nåt som skulle kunna bli bättre. Jag själv vet ju med mig att ja, min häst springer. Det är alltså inget nytt. Om folk däremot börjar kommentera nåt jag absolut inte tänkt på, kan ju det vara för att jag är "hemmablind" eller för att det är helt påhittat. Jag brukar då be dem utveckla, och sen fråga nån jag litar på inom hästvärlden om den tänkt på samma grej.

Kan ta ett sånt exempel. Min häst har ALLTID varit tunn och lite svårfödd. Jag ahr alltid försökt få upp honom i hull, med varierande resultat. På sommarhalvåret sköter han sig själv rätt bra, men så fort gräset försvinner får man fodra på som en galning och hoppas på det bästa. För en vecka sen sa nån "oj vad tjock han har blivit". Jag blev HELT PAFF och ba "va? tycker du?!" en dag senare hade det smält in hos mig och jag såg att himmel vilken jäkla mage min häst har. Han ser dräktig ut. Då kan man ju göra nåt åt problemen, för lets face the fact, man blir lätt hemmablind och ser inte vissa negativa förändringar (Eller ni vet de där problemen som man alltid haft men aldrig gjort nåt åt för "hästen är inte tillräckligt stark, den förstår inte tillräckligt bra för att fixa till det, den är inte där i sin utbildning än), helt plötsligt är man ju där, hästen är stark, utbildad och förstår, det är bara ryttaren som vant sig vid problemet och därför inte tar tag i det trots att det är "hög tid".

Det här är nåt jag kommit till insikt med helt den senaste veckan. Min ponny är både tjock, springig och jag är för slapphänt med hans utbildning. Nu i veckan gjorde vi skänkelvikningar i trav för typ första gången på ett år. Han har inte orkat tidigare, min teknik har varit för dålig och yada yada. Nu är vi där. Nu går det bra. Allt som behövs är att  man vänder det negativa till nåt bra. JAG försöker aldrig trycka ner andra genom kommentarer, så varför skulle andra försöka trycka ner mig genom sina råd? tänker man så blir hästsverige genast lite mer uthärdligt.

Vill i och med detta inlägg säga förlåt till de som tagit illa vid sig när jag sagt nåt knasigt om dem eller deras häst. Jag har med största sannolikhet inte menat det. Vet ett par stycken jag blivit "ovän" med genom att vikariera som instruktör, samtidigt som jag vet ett par instruktörer jag själv inte klarar av just för att de är så sjukt straight on spot. Man blir lite rädd och tar illa vid sig när folk är för ärliga. Synd, eftersom sanningen är det enda sanna. Man kan liksom inte linda in "du gör fel" på så många snälla sätt utan att det förlorar sin innebörd.