Det är nåt som är sjukt viktigt för mig. Jag kan inte ha vänner som inte
respekterar mig. sure, jag kan umgås med vem som helst typ, men vänner,
kompisar, etc, allt närmare än "ytligt bekanta" kräver en viss mängd respekt.
Tex förväntar jag mig att man håller sina vänner om ryggen och backar upp dem
ifall de behöver stöd. Aldrig aldrig förlöjliga någon inför många andra. Sure om
jag ahr fem nära vänner och vi driver med varandra i den lilla gruppen, men jag
hatar att känna som att jag blir knuffad över kanten, helt utan skyddslina eller
någon som tar emot mig. Såna vänner KAN jag inte lita på, och ja. säger kanske
sig självt att jag vill kunna lita på dem jag släpper nära.
Andra är
självuppoffrande och säger att allt är ok. Fine, ibland fattar man att allt inte
är ok, men när man verkligen behöver ett ärligt svar är det där jävla "nä, det
är ok" SÅ JÄVLA JOBBIGT. Antingen begränsar man sitt eget liv av rädsla att
trampa någon annan på tårna eller så tar man okejet helt bokstavligt och råkar
trampa ngn på tårna. Det är respektlöst att ljuga om att ngt är ok. Både mot sig
själv och mot andra. Hur ska dina vänner kunna fatta beslut som inte du mår
dåligt av (för ja, det är normalt att vänner bryr sig om hur andra mår) om du
gång på gång låter bli att berätta vad som är jobbigt för dig?
En tredje
grej för mig är att alla relationer måste ha balans. Jag kan inte respektera nån
som inte respekterar mig. Det är svårt att lita på nån som inte litar på mig och
det är jobbigt att släppa folk nära ifall de själva håller mig långt bort. Men
grunden för alla relationer jag har, både till vänner och ev pojkvänner är
respekt. Jag kan inte släppa folk nära som inte respekterar mig. Det är väl både
nåt positivt och negativt med mig. Mig trampar man inte på, och gör man det är
jag inte sen med att be denne dra åt helvete och ta respektlösheten med sig. Jag
kan förlåta men respekt och tillit tar lång tid att bygga upp för mig. Jag kan
alltså umgås med folk jag inte gillar helt och fullt, men jag släpper dem inte
nära. varför? för jag hellre är ensam än har rövhål omkring mig. Och jag är
hellre ensam än ger någon en chans att såra mig. Det är nåt jag måste jobba på,
men mänskligheten måste jobba på att inte vara så jävla egocentrerad och dum i
huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar