För ett år sedan var jag en skugga av vem jag är idag. Jag har hittat mig själv så mycket mer. Jag bryr mig mindre om vad folk tycker om mig, jag orkar göra sådant jag vill göra och jag vet vad jag vill göra i framtiden. Mitt i all förändring finns mina vänner kvar, och accepterar den nya versionen av mig, utan att tveka. Och min fina underbara mamma som stöttar mig i princip i allt jag gör. Vad allt skulle vara kämpigare utan det, va.
Tänk om vännerna började anmärka på vem jag är idag, "du borde inte göra si eller så, det är inte din stil"... så bakåtsträvande! Som Einstein sa, "galenskap är att göra samma sak om och om igen, men hoppas på olika resultat". Man kan inte förändras om man gör som man alltid gjort. Man kan inte växa upp om man beter sig som man alltid gjort. Jag vill inte vara kvar i åtvidaberg. Jag vet att jag kan göra precis det jag vill i livet. Ingenting ä omöjligt. Man kan inte hämma andras personliga utveckling. Gör man det, förlorar man snart en vän. Och jag är så tacksam över främst att mamma och Julia stöttar mig. Ikväll är jag hög på livet, för livet är så jävla fint. Jag älskar det. Jag älskar min familj. Jag älskar mina vänner. Jag älskar personen jag blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar